Sverige i EU: ansökan, folkomröstning och grundlagen
När ansökte Sverige om EU, när var folkomröstningen och vad säger grundlagen? Exakta datum och en faktakoll.
Många minns folkomröstningen om EU, men färre minns hur vägen dit såg ut eller vad som står i grundlagen idag. Här är en genomgång med exakta datum, där det som är belagt hålls isär från det som är kritikernas tolkning.
Ansökan 1991
Efter Berlinmurens fall 1989 blev neutralitetspolitiken mindre låst, och i oktober 1990 meddelade den socialdemokratiska regeringen att Sverige borde sträva efter medlemskap. I juli 1991 lämnade statsminister Ingvar Carlsson in ansökan. Någon folkomröstning innan ansökan hölls inte.
Förhandlingarna
Efter regeringsskiftet i oktober 1991 leddes arbetet av Carl Bildts regering.
Förhandlingarna började i Bryssel i februari 1993 och gick snabbt, eftersom EES-avtalet redan reglerat mycket. Den 30 mars 1994 var en överenskommelse klar, och avtalet undertecknades vid toppmötet på Korfu i juni 1994. Ett undertecknat avtal är dock inte detsamma som ett medlemskap, det krävde godkännande innan det kunde träda i kraft. Medlemskapet började gälla den 1 januari 1995, tillsammans med Finland och Österrike.
Folkomröstningen: 13 november 1994
Folkomröstningen hölls inte i september utan söndagen den 13 november 1994. I september, den 18:e, var det riksdagsval. Resultatet blev 52,3 procent ja, 46,8 procent nej och 0,9 procent blanka, med ett valdeltagande på 83 procent. Folkomröstningen var rådgivande, men partierna hade lovat att följa resultatet, och riksdagen fattade det formella beslutet den 15 december 1994.
Var det ett skådespel? Kritiker pekar på att avtalet redan var klart och undertecknat och att de flesta stora partier och medier var för. Motbilden är att avtalet inte var i kraft, att riksdagen kunde sagt nej och att Norge, som förhandlat klart på samma sätt, röstade nej den 28 november 1994. Det är en tolkningsfråga.
Grundlagen 2010
Den 1 januari 2011 trädde en bred grundlagsreform i kraft. Regeringsformens 1 kap. 10 § slår sedan dess fast att Sverige är medlem i Europeiska unionen, och riksdagen beskriver det som att medlemskapet tydliggörs. Kritiker, bland annat Kent Ekeroth (SD) i en motion 2014, menar att det strider mot principen att all offentlig makt utgår från folket, och att man vid inträdet 1995 medvetet avstod från att skriva in medlemskapet i grundlagen.
Motionen avslogs. Uttrycket "mjuk statskupp" används av en del kritiker, men någon källa som styrker det har inte hittats. Ändringen beslutades i den ordning grundlagen föreskriver, med två beslut och ett val emellan.
Vad får riksdagen besluta?
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen kan riksdagen överlåta beslutanderätt inom EU-samarbetet, så länge det inte rör principerna för statsskicket och rättighetsskyddet motsvarar det svenska. EU-rätten har företräde inom de områden där EU har behörighet, vilket även Grundlagsutredningen konstaterade 2008. EU bestämmer dock inte över allt, och hur stor begränsningen är, är en politisk fråga.
Kan Sverige lämna?
Artikel 50 i EU-fördraget ger varje medlemsstat rätt att lämna enligt sina egna konstitutionella krav. Eftersom medlemskapet står i 1 kap. 10 § måste bestämmelsen ändras. Grundlag stiftas enligt 8 kap. 14 § genom två likalydande beslut, där det andra fattas efter ett riksdagsval, och minst nio månader ska gå mellan ärendets första anmälan och valet. Ett officiellt uttalande om hur ett svenskt utträde skulle hanteras i detalj har inte hittats, så slutsatsen är en bedömning.
Källor
- Regeringen: Sveriges väg till EU-medlemskap
- Riksdagen: Regeringsformen
- Riksdagen: En reformerad grundlag (2010/11:KU4)
- Riksdagen: Motion 2014/15:2666
Titta på hela avsnittet
SVERIGE I EU – Vem bestämde, och vad hände egentligen 1991–1995?
Se avsnittet på YouTube